Could this be the turning point?
Har slarvat med bloggandet... men tro inte att det är för att inget har hänt... tvärtom jag har haft ovanligt fullt upp den gågna veckan... på gott och ont.
Förra veckan började riktigt bra, med trevligheter både måndag, tisdag och onsdag. Torsdag var rep och träningskväll, vilket också var trevligt. Veckan gick helt enkelt väldigt fort, och innan jag ens hann tänka efter var det åter fredag.
Vaknade rätt sent... knallade till bolaget och fyllde på förråden med blandade godsaker. Tanken var att bara dricka lite vin och ta det allmänt lugnt för att kompensera förra helgens galenskaper. Något gick emellertid väldigt snett, och jag var tämligen full redan vid midnatt, när jag och Sebbe (alla andra bangade ur) knallade till Slagt. Vi var där inte speciellt länge, utan knallade vidare.Här är mina minnen väldigt knapphändiga, nog för att jag var full, men jag misstänker nästan att någon spetsat våra drinkar med GHB eller något annat skoj, för såhär extrema minnesluckor har jag aldrig haft, och jag drack som sagt inte ens speciellt mycket. Jag minns att vi gick till HB, men inte kom in, troligen för att vi var för fulla. Färden fortsatte följaktligen till KB. Därifrån har jag inga miinnen alls.
Efter KB hade vi fått den lysande idén att gå på svartklubb. Inga minnen därifrån heller. Slutar med att jag går till Stippes och köper med mig en burgare och får tag på en taxi hem. När jag ska betala taxin upptäcker jag att jag inte har vare sig pengar eller VISA-kort. Det blir ett jävla liv på Taxichauffören, och det hela slutar med att jag lyckas hitta några Euro i min lägenhet, som jag överlämnar som betalning.
Vaknar lördag klockan 13:00, fullt påklädd, liggandes i min soffa. Inser att jag även är av med min mobiltelefon. Kliver upp och känner mig fortfarande riktigt packad. Väntar tills jag känner mig någotsånär nykter innan jag kör hem till mamma och pappa för att ringa och spärra visa-kortet och låna en mobil. Lyckligtvis hade jag ett tvilling-SIM-kort sittandes i bilen, så jag kunde åtminstone ta emot inkommande samtal till mitt vanliga nummer. Dock så är ju alla kontakter borta, vilket är iämligen irriterande. Nu hoppas jag bara innerligt att ingen har gått på shopping-spree med mitt visakort mitt i natten... kan inte kolla transaktionshistorik förrän imorgonbitti.
Började tröstdricka ganska tidigt i lördags.. skulle ju infinna mig tidigt (23:00) på KB för att hämta mitt eftertraktade stammiskort. Drack inte så förbannat mycket under kvällen, men innan avfärd svepte jag ner tre snabba tequilashots... tämligen förrädiskt. Robban följde med mig på den tidiga färden...och det var inte alls så tokigt att vara ute i god tid. Vi satt och chillade med vars en fin öl i Vinylbaren i gott och väl en halvtimme innan själva KB-nattklubben öppnade. Därefter budgeterade vi vars en hundring till Black Jack... och lyckades gå plus/minus noll när vi tog förnuftet till fånga och slutade spela. Drack vars en Kilkenny, sen började resten av folket strömma till, och mina minnesbilder bli allt mer sporadiska. Minns att jag tog min och Eriks KB-klassiker, Vinshot. Det är väldigt enkelt. Beställ in ett glas rödvin. Svep det rakt upp och ner och kolla på bartenderns skräckslagna min.
Slutar med att jag och Sebbe knallar stan runt i jakt på något vettigt att käka. Minns inte om jag åkte buss eller taxi hem till slut.
Needless to say, så har detta varit den absolut värsta helgen på länge. Kanske värst någonsin. Det som skulle bli en lugn, billig helg... Nu får jag ta till kraftåtgärder... det vill säga att planen är att nästa helg skall bli den första vita helgen jag haft på i princip ett helt år. Det kommer inte bli lätt, men jag behöver på något sätt bevisa för mig själv att jag faktiskt har den karaktär som krävs.
Ikväll glodde jag på Heat med Olof, trevligt. Nu måste jag ju fixa en ny telefon... och det får bli W890i denna gång. Återstår att se vem som ger mig det bästa erbjudandet... får ut och jaga imorgon... om pappa kan låna mig pengar tills jag får tillbaks mitt visakort, vill säga. Tills vidare får jag dras med en riktig old school-lur, nämligen pappas gamla 6110 som håller måttet trots att den har drygt 10 år på nacken!