Årets första tårar
Idag grät jag för första gången på minst ett, men förmodligen två år. Märkligt nog var det ilska gentemot mina föräldrar som lyckades få mig att brista. Vi som brukar komma bra överens, men ikväll bröt helvetet lös. Nåja, det ordnar väl sig.
Var med morfar idag för att hämta hans "nya" bil. Eller bil och bil... en Ford Escort. Jag och pappa hade varit och kikat på den i söndags och den var verkligen i gott skick. Morfar har haft två motsvarande bilar tidigare och behöver något han känner igen sig i. Egentligen tyckte jag att han kunde vara värd att byta upp sig till exempelvis en Golf, men det är bara att inse - oavsett vilken bil han har så kommer han att sabotera den inom loppet av några månader. Och mycket riktigt. Redan på hemvägen från Malmö till Trelleborg lyckades morfar att förstöra sitt nyförvärv. Han påstår att "En jättestor sten kom flygande och slog sönder ena ytterbackspegeln", men det förefaller föga sannolikt. Mer troligt då att han lyckats köra på något. Suck.
Morfar kunde förstås inte hitta från Bellevuegården där bilen köptes ut till E6:an själv, så jag erbjöd mig att köra före och visa honom vägen. "När vi kommer till den stora rondellen där Inre Ringvägen börjar, så ska du ta av till vänster mot Trelleborg. Jag blinkar med varningsblinkersen för att signalera", instruerade jag. När vi kom till rondellen i fråga blinkade jag med varningsblinkers, vanliga bliners och fäktade som besatt med armar och ben från min bil. Ändå lyckades han missa avfarten. Efter ett extra varv i rondellen lyckades han emellertid uppfatta mina akrobatkonster och ta av åt rätt håll.
Han är rolig min morfar. Förra veckan ringde han mig på tisdagen och sa att han mådde väldigt dåligt, kände sig yr och febrig. Han undrade om jag inte kunde komma och hälsa på, och kanske köra honom till akuten. Det brukar vanligtvis vara mina föräldrar som får ta emot dessa samtal och således även rycka ut, men de var på semester förra veckan varför jag fick morfar-jouren. Slängde mig i bilen och stormade ner till Trelleborg med farhågorna att hitta en likblek morfar liggandes på golvet, men så illa var det inte. Han öppnade dörren för helt egen maskin.
"Hej Kalle! Jag drack ett glas vatten och nu mår jag mycket bättre. Vill du ha en kopp kaffe?" Å FAN morfar. Du käkar vätskedrivande mediciner, hinkar i dig kaffe och har 28 grader varmt i lägenheten, dubbla koftor och tjocka inneskor. Undrar varför du blir snurrig och varm? Tur att han är så förbannat snäll och ganska rolig, annars hade jag blivit förbannad.
Nåja... efter bilköpet körde jag och tränade ett hårt pass följt av bastubad. Det var svinskönt. Mr Kuken kan för övrigt med fördel nå mig på mobilen om han önskar träningssällskap någon dag framöver ;-D
På kvällskvisten kom Jacob förbi, vi kollade på Rome, snackade skit och gick en tur till Åkarp. Sådeså.
Var med morfar idag för att hämta hans "nya" bil. Eller bil och bil... en Ford Escort. Jag och pappa hade varit och kikat på den i söndags och den var verkligen i gott skick. Morfar har haft två motsvarande bilar tidigare och behöver något han känner igen sig i. Egentligen tyckte jag att han kunde vara värd att byta upp sig till exempelvis en Golf, men det är bara att inse - oavsett vilken bil han har så kommer han att sabotera den inom loppet av några månader. Och mycket riktigt. Redan på hemvägen från Malmö till Trelleborg lyckades morfar att förstöra sitt nyförvärv. Han påstår att "En jättestor sten kom flygande och slog sönder ena ytterbackspegeln", men det förefaller föga sannolikt. Mer troligt då att han lyckats köra på något. Suck.
Morfar kunde förstås inte hitta från Bellevuegården där bilen köptes ut till E6:an själv, så jag erbjöd mig att köra före och visa honom vägen. "När vi kommer till den stora rondellen där Inre Ringvägen börjar, så ska du ta av till vänster mot Trelleborg. Jag blinkar med varningsblinkersen för att signalera", instruerade jag. När vi kom till rondellen i fråga blinkade jag med varningsblinkers, vanliga bliners och fäktade som besatt med armar och ben från min bil. Ändå lyckades han missa avfarten. Efter ett extra varv i rondellen lyckades han emellertid uppfatta mina akrobatkonster och ta av åt rätt håll.
Han är rolig min morfar. Förra veckan ringde han mig på tisdagen och sa att han mådde väldigt dåligt, kände sig yr och febrig. Han undrade om jag inte kunde komma och hälsa på, och kanske köra honom till akuten. Det brukar vanligtvis vara mina föräldrar som får ta emot dessa samtal och således även rycka ut, men de var på semester förra veckan varför jag fick morfar-jouren. Slängde mig i bilen och stormade ner till Trelleborg med farhågorna att hitta en likblek morfar liggandes på golvet, men så illa var det inte. Han öppnade dörren för helt egen maskin.
"Hej Kalle! Jag drack ett glas vatten och nu mår jag mycket bättre. Vill du ha en kopp kaffe?" Å FAN morfar. Du käkar vätskedrivande mediciner, hinkar i dig kaffe och har 28 grader varmt i lägenheten, dubbla koftor och tjocka inneskor. Undrar varför du blir snurrig och varm? Tur att han är så förbannat snäll och ganska rolig, annars hade jag blivit förbannad.
Nåja... efter bilköpet körde jag och tränade ett hårt pass följt av bastubad. Det var svinskönt. Mr Kuken kan för övrigt med fördel nå mig på mobilen om han önskar träningssällskap någon dag framöver ;-D
På kvällskvisten kom Jacob förbi, vi kollade på Rome, snackade skit och gick en tur till Åkarp. Sådeså.
Kommentarer
Trackback