Vintern, när den är som bäst...
...ett par minusgrader, vindstilla och vitt på marken. Om det bara inte vore för att de i nästan hela landet förstörde våra vägar och bilar med det förbannade jävla saltet, vore vintern faktiskt riktigt angenäm ur väderperspektiv - åtminstone ett tag...
Imorse var jag duktig, för första gången på länge, och tog min morgonpromenad i den ganska sköna kylan. I lurarna spelade Fall Out Boy sin nya skiva för mig. Riktigt bra!
Häromdagen fick jag musikfrossa, och var tvungen att skaffa lite nytt. drygt 15 nytillkomna album blev det i samlingen. Boy Sets Fire, Moneen, Dashboard Confessional, Hawthorne Heights, River City High, Anberlin, Dead To Me samt nämnda Fall Out Boy och lite annat smått och gott.
Begreppet "Emo"
Har gått från att vara något ganska betydelsefullt, till att ha blivit något kommersiellt, urvattnat och helt meningslöst.
Emo för mig var en benämning på musik med rötter i punkrocken, men med mindre distade gitarrer men mer akustiska inslag och mer melodier. Exempelvis Saves The Day, Dashboard Confessional och Get Up Kids. I Diesel Boys låt "Emo Boy" sjunger de om band som Jawbreaker och Modest Mouse när de syftar på Emo.
Men idag, när man nämner Emo, tycks det mest handla om att skära sig själv i handlederna, sminka sig med Kajalpenna, klippa löjliga frisyrer och färga håret svart. Vad gäller musiken så kan tydligen vad som helst vara Emo. Signifikant idag verkar emellertid vara dubbelpedaler, tunga gitarriff och ömsom kvidande ömsom vrålande sångare, snarare än akustiska inslag. Idag är Emo tydligen en "stil". Man kan "vara Emo", vilket i min värld verkar fullständigt förvirrat, och tämligen patetiskt... men så är jag ju rätt krass av mig ;)
Jag hade en massa andra viktiga saker att skriva om också, men de är för stunden bortglömda...
Imorse var jag duktig, för första gången på länge, och tog min morgonpromenad i den ganska sköna kylan. I lurarna spelade Fall Out Boy sin nya skiva för mig. Riktigt bra!
Häromdagen fick jag musikfrossa, och var tvungen att skaffa lite nytt. drygt 15 nytillkomna album blev det i samlingen. Boy Sets Fire, Moneen, Dashboard Confessional, Hawthorne Heights, River City High, Anberlin, Dead To Me samt nämnda Fall Out Boy och lite annat smått och gott.
Begreppet "Emo"
Har gått från att vara något ganska betydelsefullt, till att ha blivit något kommersiellt, urvattnat och helt meningslöst.
Emo för mig var en benämning på musik med rötter i punkrocken, men med mindre distade gitarrer men mer akustiska inslag och mer melodier. Exempelvis Saves The Day, Dashboard Confessional och Get Up Kids. I Diesel Boys låt "Emo Boy" sjunger de om band som Jawbreaker och Modest Mouse när de syftar på Emo.
Men idag, när man nämner Emo, tycks det mest handla om att skära sig själv i handlederna, sminka sig med Kajalpenna, klippa löjliga frisyrer och färga håret svart. Vad gäller musiken så kan tydligen vad som helst vara Emo. Signifikant idag verkar emellertid vara dubbelpedaler, tunga gitarriff och ömsom kvidande ömsom vrålande sångare, snarare än akustiska inslag. Idag är Emo tydligen en "stil". Man kan "vara Emo", vilket i min värld verkar fullständigt förvirrat, och tämligen patetiskt... men så är jag ju rätt krass av mig ;)
Jag hade en massa andra viktiga saker att skriva om också, men de är för stunden bortglömda...
Kommentarer
Trackback