Helgdekadens och veckoplanering...
...med intakt måndagsångest. Min kropp tyckte inte att den skulle gå upp 07:00 som jag hade planerat. En morgonpromenad med tillhörande träningspass hade jag tänkt mig, men istället snarkade jag gott till pappa ringde mig 08:55... JAHAPP! Jag som skulle börja senast 08:45...
Någon morgonpromenad blev det följaktligen inte tal om, istället en rask utryckning till jobb.
Helgen då...
I fredags bloggade jag ju rätt sent. Efter det åkte jag och hämtade Caroline i stan. Jag var på jättedåligt humör, och hon var hyfsat snurrig... ingen optimal kombination precis men det gick väl ändå hyfsat odramatiskt :)
Lördagen blev som sig bör lugn och skön, med undantag för en nödvändig panikutryckning till Apoteket...fick bokstavligen springa den sista biten och kasta mig in under gallret när de höll på att stänga för dagen. Min kära syster fyllde 19 i lördags och hade kört ut föräldrarna hemifrån till förmån för sina kompisar... Pappa ringde och ville bjuda oss på Rådhuskällaren. Carro hade emellertid redan planerat att äta middag med sin familj, så jag fick åka själv med mor och far, för att avnjuta filéfrossan. Om man bara nöjt sig med kött, rödvinssås och grönsaker hade det inte varit så farligt, men hur lätt är det att låta bli bearnaisesås, grönpepparsås och potatisgratäng? Käkade förstås på tok för mycket.
Efter brakmåltiden åkte jag och hämtade Carro igen. Vi kollade på Sällskapsresan, men orkade väl inte riktigt se klart hela...
Igår lämnade jag Henne hemma vid lunchtid...hade inget speciellt planerat sedan, så jag ringde Olof som till min stora förvåning var vaken. Han fick bjuda på frukost, sedan tog vi 750:n för att kika på kläder. Jag fyndade en riktigt trevlig Encore-tröja och Olof slog till på ett par jeans från Lee.
På väg tillbaks till stan funderade vi på något att käka. Jag kom att tänka på hur länge sedan det var vi besökte Lamare, och föreslog att vi skulle dela på en familjekebabpizza. Sagt och gjort! Som vanligt fick man en chock när kocken bar in pizzan! Detta är den enda familjepizza jag ätit som förtjänar sitt namn - den är ENORM! Vi käkade tills vi höll på att spricka, och ändå återstod mer än en tredjedel. Det hör till saken att jag och Mr. Ovenholm lätt brukar kunna klämma en "normal" familjepizza på tu man hand, och därefter ha plats till vars en påse chips eller dylikt (på den gamla goda tiden då vi båda tangerade 100-kilosklubben, åtminstone).
Snart lunch...det blir halvdan pasta från restaurangen här i huset...
Någon morgonpromenad blev det följaktligen inte tal om, istället en rask utryckning till jobb.
Helgen då...
I fredags bloggade jag ju rätt sent. Efter det åkte jag och hämtade Caroline i stan. Jag var på jättedåligt humör, och hon var hyfsat snurrig... ingen optimal kombination precis men det gick väl ändå hyfsat odramatiskt :)
Lördagen blev som sig bör lugn och skön, med undantag för en nödvändig panikutryckning till Apoteket...fick bokstavligen springa den sista biten och kasta mig in under gallret när de höll på att stänga för dagen. Min kära syster fyllde 19 i lördags och hade kört ut föräldrarna hemifrån till förmån för sina kompisar... Pappa ringde och ville bjuda oss på Rådhuskällaren. Carro hade emellertid redan planerat att äta middag med sin familj, så jag fick åka själv med mor och far, för att avnjuta filéfrossan. Om man bara nöjt sig med kött, rödvinssås och grönsaker hade det inte varit så farligt, men hur lätt är det att låta bli bearnaisesås, grönpepparsås och potatisgratäng? Käkade förstås på tok för mycket.
Efter brakmåltiden åkte jag och hämtade Carro igen. Vi kollade på Sällskapsresan, men orkade väl inte riktigt se klart hela...
Igår lämnade jag Henne hemma vid lunchtid...hade inget speciellt planerat sedan, så jag ringde Olof som till min stora förvåning var vaken. Han fick bjuda på frukost, sedan tog vi 750:n för att kika på kläder. Jag fyndade en riktigt trevlig Encore-tröja och Olof slog till på ett par jeans från Lee.
På väg tillbaks till stan funderade vi på något att käka. Jag kom att tänka på hur länge sedan det var vi besökte Lamare, och föreslog att vi skulle dela på en familjekebabpizza. Sagt och gjort! Som vanligt fick man en chock när kocken bar in pizzan! Detta är den enda familjepizza jag ätit som förtjänar sitt namn - den är ENORM! Vi käkade tills vi höll på att spricka, och ändå återstod mer än en tredjedel. Det hör till saken att jag och Mr. Ovenholm lätt brukar kunna klämma en "normal" familjepizza på tu man hand, och därefter ha plats till vars en påse chips eller dylikt (på den gamla goda tiden då vi båda tangerade 100-kilosklubben, åtminstone).
Snart lunch...det blir halvdan pasta från restaurangen här i huset...
Kommentarer
Postat av: Olof
Haha. Har inte bara tangerat, 105kg vill jag minnas med fullt späck. Those were the days... en fjärdedel av mig borta :( Men pizzan var god!
Trackback