Stulet godis smakar bäst...
... är det därför man alltid gör det så jävla svårt för sig själv?
Varför kan man inte bara nöja sig med det som finns inom räckhåll? Varför lockar det man inte kan få alltid mer?Det kanske inte är så konstigt egentligen, känslan av framgång, av att ha klarat ut ett till synes hopplöst problem, är svårslagen. Men lika underbart som det är att rädda dagen, lika otäckt är det att behöva inse att man misslyckats, och att det absolut inte finns något hopp för att ändra på den saken.
Lyckligtvis så finns det vänner, musik och framförallt tid, som hjälper till att läka såren. Lyckligtvis så är det onekligen så att där man en gång varit sårad - fysiskt eller psykiskt - härdas man inför nästa knivhugg, och det som inte dödar mig gör mig istället starkare.
Igårkväll var det jobbigt, men idag känns det bra, när jag inser att jag faktiskt inte bara fick två väldigt negativa besked, utan även två väldigt positiva. Vi är kvitt för den här gången, Smärtan och jag.
Varför kan man inte bara nöja sig med det som finns inom räckhåll? Varför lockar det man inte kan få alltid mer?Det kanske inte är så konstigt egentligen, känslan av framgång, av att ha klarat ut ett till synes hopplöst problem, är svårslagen. Men lika underbart som det är att rädda dagen, lika otäckt är det att behöva inse att man misslyckats, och att det absolut inte finns något hopp för att ändra på den saken.
Lyckligtvis så finns det vänner, musik och framförallt tid, som hjälper till att läka såren. Lyckligtvis så är det onekligen så att där man en gång varit sårad - fysiskt eller psykiskt - härdas man inför nästa knivhugg, och det som inte dödar mig gör mig istället starkare.
Igårkväll var det jobbigt, men idag känns det bra, när jag inser att jag faktiskt inte bara fick två väldigt negativa besked, utan även två väldigt positiva. Vi är kvitt för den här gången, Smärtan och jag.
Kommentarer
Trackback