OMFG - Världens viktigaste blogg!

 

…himmel och helvete i en lömsk symbios!

 

Jag vill börja med att varna känsliga läsare, ty berättelsen om denna helg och början på veckan, är både lång, makaber och stundtals full av dumheter.

 

Exempel på vad jag hunnit med (inte kronologisk ordning):

* Köra /åka drygt 50 mil med bil

* Åka ambulans

* Åka polisbil

* Hamna i fängelse

* Bilköp

* Bilkrock

* Dricka massa vin/öl/sprit

* Slå sönder min kropp mot marken

* Hälsa på mormor/morfar

* Hämta Carl

* Träffa söta flickor

* Vara på julmiddag med jobb

* Gå förtidigt från julmiddagen

…listan kan göras fantastisk lång. Det har varit en minst sagt kaotisk helg!

  

Vi börjar där jag slutade sist… torsdagskvällen. Jag lyckades faktiskt navigera hem till Miss D. Tack hitta.se! Vi gick en runda… sedan lyssnade vi på Blink 182 – längesedan jag lyssnade på dem, det var väldigt trevligt med en återblick. Tiden försvann snabbt… ovanligt mysig höstkväll.

 

Fredag så. Hade bestämt att unna mig själv en sovmorgon, till ungefär kl. 11. Så blev det också. Väl på jobb meddelar min kollega att armbandsuret som han via en bekant beställt åt mig nu äntligen hade kommit, efter över en månads förseningar! Jag frågar honom om vi inte lika bra kan åka och hämta den direkt på lunchen, och jo, det gick ju bra. Vi hoppar in i Rolles nya Passat kombi och kör ned till Vellinge, där uret ska finnas att hämta. Jag får länken justerad, och belåten men fattig åker vi till ett gatukök vid namn Vellinge-Wursten (eller något liknande), där jag bjuder oss på vars en ”kiosklagad” Dallasburgare, som faktiskt smakade extremt bra. Sovmorgon och långlunch, således, och även resten av fredagen gick oförskämt fort. På väg hem släppte jag av en annan kollega vid bilverkstaden på Höja, där han lämnat in sin kära Fiesta för länkarmsbyte… Ingen Ford på vår Gård, säger jag, lätt hånfullt…

 

Därefter styr jag 318i Touringens vita nos mot Arlöv. Jag parkerar i garaget, tar hissen upp, gör mig i ordning lite snabbt, slänger ned lite extrakläder och andra förnödenheter i en ryggsäck och styr sedan mot Victors föräldrahem i Gislöv, där han lovat att bjuda på pizza. Cd:n i den gamla burken har jag laddat med den tyske legenden Wolfgang Petry, allt för att komma i rätt stämning. En vansinnesomkörning leder till helgens första nära-döden-upplevelser (en av många, skulle det visa sig).

 

Framme hos Vic lastar jag av, och vi beställer Pizza. 30 minuters väntetid verkar för mig främmande, här hemma tar det 5 minuter… men så har jag också lika många pizzerior bara i fastigheten där jag bor som det finns i hela Trelleborg, typ. Nåväl, vi tar hans 750 och åker mot stan, Victor kör, jag dricker en Becks. Lite väl i god tid visar det sig - det tog nog närmre 45 minuter innan maten var inhämtad och vi kunde återvända ut till ägorna. Klockan har innan vi ens börjat äta hunnit bli cirka 20:15, och på studentikost manér tömmer vi vars ett vinglas ungefär i samma takt som den första tuggan pizza. Drycken för kvällen är Black Granite, ett ypperligt sydafrikanskt rödvin, trots det ringa priset om 212:- för en treliters Bag-in-box. Vi låter oss väl smaka av såväl mat som dryck, innan Victors mor skjutsar oss till en annan bekant. Här av”njuts” finalen av Idol 2006, tillsammans med återstoden av vinet, och ytterligare några Becks, innan vi, helt enligt planerna, druckit upp allt vin och får tidig skjuts in till Trelleborg. Vårt mål för kvällen är den omtalade bonde-nattklubben ”Magazinet”. Mina förväntningar är extremt lågt ställda, men vi hamnar faktiskt inte ens i slagsmål i inträdeskön, och väl inne så är stället faktiskt fräschare än förväntat. Eftersom vi var typ först in, så roade vi oss med att nyttja erbjudandet om ”Happy Hour” i baren – det vill säga två drinkar till priset av en. Tre stycken sådana hanns med, innan vi slog oss ned vid ett bord och började konversera lokalbefolkningen. Sedan minns jag inget på ett tag…

 

…dags för en sammanställning. Jag har vid det här laget, under en tidsrymd av under tre timmar, druckit: drygt 1,5 liter rödvin, drygt 4-5 starköl, och de senaste 20 minuterna, 3 st. 6cl-drinkar…

 

Nästa sak jag minns är att jag av okänd anledning återigen befinner mig utanför Magazinet. Jag minns inte hur det gick till, men jag faller handlöst rakt ned i marken. Tar i med mitt högra lår, och mitt högra ögonbryn, samt min vänstra axel, och vänster sida av näsan. Fråga inte hur fasen detta gick till, men följden blir åtminstone att mitt ögonbryn spricker, och blod rinner ut över mitt ansikte. Någon av vakterna utanför klubben måste ha noterat händelseförloppet, för jag minns att jag inom kort sitter i en ambulans, och blir provisoriskt omplåstrad. Sedan är det återigen svart, och i nästa minnesbild befinner jag mig i ett märkligt grönt rum. En bekant till mig är också närvarande, han har poliströja på sig. Jag inser vart jag hamnat, nämligen på den avdelning av häktet som populärt brukar kallas för fyllecellerna.

 

Jag inser ganska snart att jag inte kommer bli utsläppt på ett tag, så jag finner det smidigast att taga plats på den luxuösa bädden som erbjuds (en otäck madrass på golvet), och somnar inom loppet av 2 sekunder.

 

När jag vaknar igen är jag till en början extremt desillusionerad. Jag har förstås ingen aning om var jag är, jag har ingen klocka, ingen telefon, och inga skor. Efter några sekunder inser jag läget, och signalerar åt vakterna att de ska släppa ut mig… det tar några hemska, ångestladdade minuter innan så sker, och därefter återfår jag mina tillhörigheter. Lyckligtvis fanns allt kvar. Jag blir utsläppt, med förmaningar om att undvika återbesök, och det känns härligt att åter se dagsljus, trots min blott korta karriär som kåkfarare.

 

Vandrar bort för att ta bussen hem till Arlöv. Den kommer bara någon minut senare och resan går bra. Utsvulten och törstig går jag in i närbutiken hemmavid, och köper 2 liter apelsinjuice, 2 liter Cola Light, 1 rör Pringles och en burk Cashewnötter, detta framstår för stunden som den ultimata frukosten. Jag går upp mot lägenheten, innan jag inser att mina hemnycklar befinner sig hemma hos Victor, 4 mil söderöver…

 

Ringer pappa, och han har lyckligtvis möjlighet att komma och hämta mig. Hemma hos mamma och pappa tar jag en dusch samt frukost bestående av 4 cashewnötter och ett glas Apelsinjuice, och lägger mig på soffan för att vila en stund innan det är dags att bege sig till Ystad för att kika på 750:n. Pappa kör i vanlig ordning långsamt som en snigel, så resan tar fruktansvärt lång tid. 750:n provas och jag och far bestämmer oss för affär – bilen är verkligen i fantastiskt fint skick och går som en dröm!

 

Tack vare att vi åkte en timme tidigare än planerat så slipper jag stressa hem. Kör gamla kustvägen via Trelleborg, och svänger inom Victor för att visa upp nyförvärvet. Han liksom jag tilltalades av bilens färgkombination, utförande och allmänt fina skick. Min 318i Touring står kvar hemma hos honom, fastän hans mor redan hunnit se den och benämna den som ”den fulaste BMW hon sett” :-D

 

Därefter ångar jag i lagom sakta mak vidare hemåt, har lovat att hämta upp Carl innan kvällens julmiddag med jobb. 18:15 hämtar jag honom på Söderärn. Ovanligt men trevligt att se den lille räven i kostym och slips! Vi kör ned till Restaurang Glasklart i Västra hamnen, där middagen skall hållas. Ovanligt nog så anländer vi i perfekt tid (19:00).

 

Vi avnjuter diverse tämligen vällagad julmat och drycker därtill. Jag och Olof är nyktra för kvällen, och överlåter våra ”spritbiljetter” till Carl… som tackar och tar emot med stor aptit. Inga skandaler inträffar, men Jag, Carl och Olof bestämmer oss för att gå innan den tilltänkta ”showen med Stefan och Kim” skall dra igång. Vi räds nämligen ett svennebanan-spektakel av värsta sorten, och tackar för oss runt 21:30.

 

Carl och Olof kör åt sitt håll, och jag kör norrut för att hälsa på J en kort stund. Det blir några timmars snack om allt mellan himmel och jord, och TV-tittande. Alltid trevligt. På väg hem snackar jag med D, som vill ha sällskap… jag är inte svår för att köra en extra runda i 750:n, och svänger gladeligen förbi. Väl där är dock klockan mycket (runt 03:00).. och jag orkar inte köra hem. Det fick alltså bli till att sova över.  

 

Vaknar i någotsånär vettig tid och sätter mig för att köra hem till mor och far, som skulle använda 750:n för dagen. Hinner inte köra 200 meter innan en dåre i mötande körbana plötsligt girar vänster, och således rakt ut i min körbana. Jag bromsar och styr undan för allt jag är värd, men hinner inte få stopp på ekipaget, utan brakar in i sidan på den andra bilen. SUCK!

 

Givetvis förstår jag direkt att den andra bilen är vållande till olyckan. Föraren hävdar att han inte såg mig komma och att jag körde för fort, vilket förstås inte stämmer. Jag höll knappt ens 40 km/h, och när kollisionen ägde rum hade jag hunnit bromsa ned till 5-10 km/h. Lyckligtvis blir det inga enorma skador på 750:n och inga personskador, men dock tillräckligt för att det skall bli en dryg process med försäkringsbolag och så vidare. Som tur är så fanns det en skadeanmälningsblankett och penna liggandes i 750:n, och vi fyller i den på plats. Föraren av den andra bilen erkänner sig vållande.

 

Vid det här laget är jag tämligen uppgiven och uppriven av alla galna saker som hänt denna helg. Vi blir dock tvungna att ta Peugeoten ned till Gislöv för att hämta hem 318i Touringen omgående. På väg passar vi på att hälsa på mormor och morfar, på mormors äldreboende. Hon var ovanligt pigg och glad, och kom till och med ihåg ungefär vem jag var. Mormor är senildement och har Alzheimers… med andra ord ”lite” problem med närminnet…

 

Sedan kör jag hemåt och försöker få tag på C, för att höra om vår inbokade filmkväll skulle bli av – det blev den tyvärr inte vilket förstås också kändes en smula misslyckat.

 

USCH VILKEN HELG!

I måndags hände väl inget speciellt… pappa höll på och dona med försäkringsbolag för 750:n och olyckan. Det visar sig att idioten jag krockade med inte hade någon försäkring alls på sin bil, vilket borde innebära att vårt ärende skall regleras av Trafikförsäkringsföreningen…vi får se.

 

”Idag” tisdag har det väl varit rätt lugnt… vi fick reda på  våra nya placeringar på kontoret… jag är väl inte jättenöjd med utfallet för min del, men det kunde ha varit värre. Lunchen idag kom från Di Penco – vilket borgar för en upplevelse utöver det vanliga. Idag fick vi färsk hemlagad spaghetti med ostsås och färskriven parmesan – det godaste jag ätit på riktigt länge!

 

Fick även påringning från fastighetsförvaltaren med krav på att flytta en av bilarna från garaget… de skall bygga om till fjärrvärme, och behöver dra nya rör och svetsa i halva garaget varpå den delen behövde utrymmas. I samband med att jag skulle flytta om bland bilarna noterade jag att någon stulit min ctek-batteriladdare som jag klantigt nog låtit ligga i garaget. SUCK!

 

Sedan, efter det klyddandet, var liksom den kvällen förstörd kändes det som.

 

Nu är jag åtminstone färdig med detta gigantiska blogginlägg… det tog tre kvällar att författa, hoppas att det varit till nöje och förfäran :-)

 

’til next time!